Journalisten Nina Colliander-Nyman sades upp från tidningen Landsbygdens Folk i november 2020. Den här artikeln skulle egentligen handla om uppsägningen. Hur det känns att få sparken. Chocken. Frustrationen.
Men uppsägningen blottade ändå något mer om arbetsplatsen på Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund (SLC): illamående, mobbning och bristfällig kommunikation. Artikeln handlar därför också om händelser som aldrig retts ut ordentligt, till exempel anklagelser om misshandel på arbetsplatsen. Det finns också en färsk stämningsansökan mot SLC – men den gäller en annan uppsägning. Dessutom tar artikeln upp hur vardagen ser ut på en tidningsredaktion som under ett år gått från fem heltidsanställda till tre.
Landsbygdens Folk (LF) är SLC:s medlemstidning och redaktionen jobbar i samma kontor som SLC:s övriga anställda i Helsingfors.
Vi börjar med uppsägningen.
Fredagen 27 november 2020 får Colliander-Nyman och SLC:s jurist Mikaela Strömberg en kalenderinbjudan på Teams. Avsändaren är SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback som skriver att han och SLC:s styrelseordförande Mats Nylund vill ”diskutera arbetsärenden” inkommande måndag. Han avslutar meddelandet:
”Trevlig helg.”
Colliander-Nyman och Strömberg försöker ta reda på vad saken gäller men varken Laxåback, Nylund eller LF:s chefredaktör Staffan Pehrman svarar på deras frågor. På måndagen är det dags för Teams-mötet. Nylund konstaterar att Colliander-Nymans och Strömbergs arbetsavtal upphör att gälla på ekonomiska och produktionsmässiga grunder.
”Jag fick en surrealistisk känsla. Det var som i en film. Här sitter jag och blir uppsagd, utan förvarning, utan min huvudförtroendeman och dessutom tillsammans med SLC:s jurist”, säger Colliander-Nyman.
Colliander-Nyman började jobba på Landsbygdens Folk 2013.
”Jag älskade jobbet och stämningen på redaktionen var bra. Jag tyckte om att rapportera om jord- och skogsbruk och om bönderna och deras viktiga arbete. På fältet kände jag stor uppskattning för mina artiklar”, säger hon.
Det fanns ändå problem redan från första början. Dels praktiska problem som avsaknaden av lönespecifikationer och svårigheter att få utlovade förmåner. Dels var SLC:s dåvarande ledning kritisk till Colliander-Nyman. Hon skälldes ut inför sina kolleger och det talades illa om henne bakom hennes rygg. Kritiken kom från SLC:s ledning, inte från kolleger på tidningen. Den tidigare chefredaktören Micke Godtfredsen, som ledde tidningen 2007 – 2020, bekräftar att detta skett.
”Mobbning har förekommit under den mesta av tiden jag var anställd, både i större och mindre skala. På redaktionen upplever jag ändå att vi hade en god stämning.”
SLC:s tidigare styrelseordförande Holger Falck säger att det var verksamhetsledaren som skötte personalfrågor. Han säger att han inte känt till mobbning eller osakligt beteende.
”Om det har funnits så var jag omedveten om det.”
Falck är en av dem som pekats ut för att ha behandlat andra osakligt. Han medger att han skrikit åt medarbetare.
”Nog tog jag säkert ihop med många. Så om man kallar det mobbning kan jag inte ta ställning till.”
Men tillbaka till uppsägningen. Colliander-Nyman tog genast kontakt med Journalistförbundets jurist Tytti Oras som inledde en korrespondens med arbetsgivaren. Den andra uppsagda, Strömberg, lämnade efter sex månader in en stämningsansökan till Helsingfors tingsrätt. Stämningsansökan gäller ersättning för upphävande av arbetsförhållande utan grund samt ersättning för att arbetsgivaren brutit mot diskrimineringsförbudet. Båda de uppsagda har ifrågasatt att den verkliga grunden till uppsägningen var ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker.
I arbetet med artikeln började flera olika källor i ett tidigt skede tala om illamående på arbetsplatsen, också Mikaela Strömbergs stämningsansökan tar upp det. I den står det att det på SLC ”rått en lång historia av arbetarskyddsanmälningar och belastning av de anställda”. Strömberg var arbetarskyddsfullmäktig på SLC 2012–2019 med god insyn i arbetarskyddsfrågor.
Journalisten Andrea Bergman jobbade på Landsbygdens Folk 2009 – 2021. Hon sade upp sig i somras och bekräftar att det på SLC:s Helsingforskontor förekommit mobbning och konflikter.
”Många verkade må dåligt av olika orsaker och det syntes på arbetsplatsen.”
Enligt Bergman kan man inte skylla på en person – det handlar om ett beteendemönster som upprepades genom åren. Många verkade också trivas bra och Bergman själv stannade i 12 år.
Att hon sade upp sig hade en indirekt koppling till uppsägningen av Colliander-Nyman.
”Det var en faktor i en större helhet. Nina var min närmaste kollega och min vän, så det är klart det påverkade det slutgiltiga beslutet. Jag såg hur det skulle gå med arbetsmängden och valde att söka mig bort.”
Den tidigare chefredaktören Micke Godtfredsen säger att ledningen nog försökte åtgärda problemen flera gånger.
”Vi hade samtal, sakkunniga från arbetshälsovården och man försökte förbättra stämningen men det blev ingen bestående förändring.”
En del av de händelser som inträffat på SLC har skett för flera år sedan.
Efter en fest i början av 2000-talet ska en anställd ha misshandlat och sexuellt trakasserat en annan kollega i SLC:s kontor då endast de två personerna var närvarande. Ärendet polisanmäls aldrig av den utsatta. Personen som sades ha misshandlat och trakasserat säger i dag att hen inte minns någonting av händelsen.
Godtfredsen som vid den tiden jobbade som journalist på LF säger i dag att händelsen aldrig reddes ut ordentligt.
”När sådant som inte får hända händer på arbetsplatsen borde man ta itu med det genast och inte skyffla det under mattan”, säger han.
Mindre än ett år senare anmäler en anställd en kollega för en misshandel som ska ha skett på LF:s kontor under arbetstid. Enligt polisanmälan tar en person strypgrepp på en annan. Kollegan nekar i polisförhör till misshandeln och ger en helt annan beskrivning av situationen. En vecka senare görs en ny polisanmälan. Den gäller olaga hot. Samma kolleger är inblandade men rollerna är ombytta. Nu ska den som enligt anmälan utsattes för en misshandel ha hotat sin kollega i ett telefonsamtal. Ord står mot ord. Båda polisutredningarna läggs ner.
”Den gången diskuterade vi det som hänt på redaktionen och kopplade in arbetshälsovården”, säger Godtfredsen som då var tf chefredaktör.
Det finns också nyare händelser.
I sin stämningsansökan lyfter Strömberg fram att en kollega så sent som i januari 2020 var sjukledig på grund av osakligt beteende från en kollega. Enligt stämningsansökan har också Strömberg bemötts osakligt av ledningen.
Landsbygdens Folks huvudförtroendeman redaktionssekreteraren Mikael Lampén bekräftar liksom Andrea Bergman att mobbning förekommit. Han anser att mycket blivit bättre under de senaste åren men att arbetsgivaren inte gjort tillräckligt för att förhindra och förebygga mobbningen.
”Man har tillfälligt hutat åt folk. Människor borde ställas till svars.”
Hur syns det för de anställda att man inte tagit tag i problemen?
”Det blir en obehagskänsla.”
Uppsägningen i november 2020 kan ändå ses som en vattendelare. Efter det upplever Lampén att han som huvudförtroendeman får större gehör för sina förslag och för personalens önskemål.
”Kanske de har lärt sig något av det hela. Jag sade nog åt dem att ’ni får fan inga stilpoäng för det här’.”
På redaktionen var tiden efter uppsägningen i november 2020 tung. Efter att Andrea Bergman sade upp sig i somras har redaktionen bestått av tre personer, av vilka en arbetar i Österbotten.
”Vi har gjort klart för ledningen att tidningens situation är ohållbar med tre personer. För min del är arbetsmängden rätt omänsklig men än så länge så håller jag ihop”, säger Mikael Lampén.
Chefredaktör Staffan Pehrman säger att verkligheten och drömmen om hur han vill att tidningen borde vara inte alltid möts. Sparkraven är stora.
”Jag skulle gärna ha fler artiklar med närvaro, med gårdarna i fokus och mer case-baserad journalistik. Innehållsmässigt är vi ändå rätt långt där vi ska vara.”
Men varför anställdes inte en ny redaktör efter sommaren? Budgeten är uppbyggd på ett antagande att redaktionen har fyra anställda. Pehrman säger att tidningen ”följer de pålagor som juristerna har lagt upp”.
Vad betyder det?
”Vi får inte nyanställa om inte ekonomin medger det. Och det finns regler för att nyanställa som man inte får gå förbi om jag förstått det rätt.”
Enligt arbetsavtalslagen ska en person som sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker återanställas ifall arbetsgivaren gör en nyrekrytering inom en viss tid. Pehrman hänvisar till styrelsen på frågan om SLC väntar med en eventuell nyrekrytering för att man inte vill återanställa Colliander-Nyman.
Journalistförbundets jurist Tytti Oras säger att det vid uppsägningar som sker på grund av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker är relevant att fråga ifall arbetet minskat väsentligt och varaktigt.
”En viktig fråga är också om arbetsgivaren vill få uppsägningen att se ut på ett visst sätt trots att det är personliga orsaker som ligger bakom.”
Arbetet med artikeln har dragit ut flera månader. Sommar har blivit höst. Nina Colliander-Nyman säger att chocken över uppsägningen har lagt sig. Hon är fortfarande besviken över hur ärendet hanterades av arbetsgivaren men hon ser framåt. I mitten av oktober når hon en förlikning med SLC. Varken hon eller arbetsgivaren får kommentera den. För den uppsagda juristen Mikaela Strömbergs del fortsätter processen. Förhandlingar om en eventuell förlikning pågår. Om parterna inte når ett resultat kan ärendet behandlas i tingsrätten.
Artikeln baserar sig på intervjuer med 20 nuvarande och tidigare anställda vid SLC samt med frilansar som jobbar eller jobbat för LF. Skriftligt material är från Helsingfors tingsrätt, Regionförvaltningsverket, Helsingfors polisinrättning samt från Euroclear Finland.
SLC
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund r.f. (SLC) är en obunden facklig intresseorganisation som grundades 1945.
SLC har nio medlemsförbund: fyra regionala producentförbund och fem skogsvårdsföreningar.
Till medlemsförbunden hör drygt 10 000 jordbrukare (cirka 7 000 gårdar) och drygt 18 000 skogsägarmedlemmar. Många har dubbla medlemskap.
Leds sedan 2018 av styrelseordförande Mats Nylund, tidigare riksdagsledamot för Sfp. Nylund var tidigare första viceordförande för SLC.
SLC har 14 medarbetare, av vilka fem jobbar på Landsbygdens Folk.
SLC – en förmögen förening
SLC finansierar största delen av sin verksamhet med intäkter från placerat kapital.
Förmögenheten består främst av aktier i finländska börsbolag (portföljen är värd över 40 miljoner euro) och av fondandelar.
Den direkta avkastningen är årligen cirka två miljoner euro.
SLC:s inkomster från verksamheten består av medlemsavgifter (ca 450 000 euro) samt för tidningens del av annons-och prenumerationsintäkter (ca 300 000 euro).
Det beräknade resultatet för hela SLC:s verksamhet 2021, inklusive tidningen är minus 2,25 miljoner euro (minus 2,1 miljoner euro 2020).
Förlusten täcks till stor del med intäkter från avkastningen på kapitalet.
Landsbygdens Folk
SLC:s medlemstidning som utkommer med 44–46 nummer per år.
Har en upplaga på 6 800 exemplar. Under året görs 19 temanummer och för dem är upplagan 25 000 exemplar.
Chefredaktör sedan 1 mars 2020 är Staffan Pehrman.
Har sammanlagt fem anställda, tre jobbar på redaktionen och två på annonsavdelningen. En stor del av innehållet skrivs i dag av frilansredaktörer.
Tidningens beräknade resultat 2021 är minus 517 000 euro.
År 2019 beslöt SLC:s styrelse att förlusten för tidningen får vara högst 500 000 euro.
Medlem i Opinionsnämnden för massmedier sedan 2018.
SLC:s ordförande om illamåendet på arbets- platsen: ”Jag är som ett frågetecken”
SLC:s styrelseordförande Mats Nylund säger att föreningen var tvingad att säga upp personal på grund av ekonomiska orsaker. Han säger också att tidningen är den överlägset viktigaste informationskanalen till medlemmarna.
”Det är ju inte så att vi upplever att vi inte satsar på vår tidning. Den är jättebra, rentav unik, men den är också jättedyr.”
Tidigare och nuvarande anställda har för Journalisten berättat om mobbning och trakasserier, bland annat om en anställd som blivit trakasserad i åratal.
Vad har ledningen gjort för att åtgärda det?
”Det enda fall jag känner till har skett under 2020 och det har skötts av verksamhetsledaren. Det (fallet) finns med i stämningsansökan och jag upplever inte att det skett mobbning där.”
Enligt källorna finns också ett annat fall…
”Nu är jag som ett frågetecken för jag har inga sådana rapporter. Det där kan jag inte ta ställning till.”
Hur känner du när jag berättar om det de anställda berättat?
”Det är inte acceptabelt. Arbetsgivarens ansvar är att se till att alla arbetstagare mår bra på sin arbetsplats. Inte är jag utan ansvar över allt det du talar om. Jag är ytterst ansvarig för den här arbetsplatsen men den som är personalförman är verksamhetsledaren.”
År 2020, strax efter att coronapandemin bröt ut lät SLC göra en stor organisationsutredning under ledning av konsulten Jens Berg. Tidningsredaktionen omfattades inte av utredningen. Nylund säger att utredningen inte lyfte fram illamående bland personalen men nog kritik mot ledarskapet.
”Det är ju kritik mot mig, inte är jag dummare än att jag förstår det.”
När uppsägningen av Nina Colliander-Nyman i fjol var ett faktum var överraskningen stor på LF:s redaktion. Ingen, förutom chefredaktören, hade förutsett de stora sparkraven från SLC:s styrelse. Ledningen hade inte heller diskuterat alternativa sätt att spara tillsammans med personalen. Inte trots att det i SLC:s personalhandbok finns en rekommendation om att samarbetsförhandlingar ska föras. Personalhandboken (uppdaterad 20. 2. 2019) är ett 23 sidor långt dokument med detaljerade anvisningar om arbetsgivarens och arbetstagarens skyldigheter.
Nylund säger att samarbetsförhandlingar inte fördes eftersom SLC har färre än 20 anställda.
Men varför följde ni inte rekommendationen i den egna personalhandboken?
”Det där är ju copy-pejstat från journalisternas avtal.”
Nylund inleder ett långt resonemang om hur han och verksamhetsledaren sommaren 2020 fick beskedet att de skulle anpassa verksamheten till lägre intäkter. Om hur coronapandemin påverkade intäkterna från placeringsverksamheten och om hur tidningens kostnader skenat iväg fram till 2018. Han berättar om hur jordbrukarnas inkomster rasat och att man därför inte kan höja medlemsavgifterna.
Men varför finns rekommendationen i personalhandboken om ni inte följer den?
”Nå, nu ställer du en fråga jag inte kan svara på rakt ut helt enkelt.”
Finns det annat i personalhandboken ni inte följer?
”Det borde inte finnas något i personalhandboken som vi inte följer. Jag betonar att vi har anlitat juridisk expertis (inför uppsägningen). Vår uppfattning är att vi har följt lagparagraf och kollektivavtal till punkt och pricka.”
På frågan om varför ingen ny redaktör anställdes efter att Andrea Bergman sade upp sig i somras svarar Mats Nylund att de ekonomiska svårigheterna fortsatt.
”Tidningen har redan nu sparat 83 000 euro i lönekostnader jämfört med samma tidpunkt i fjol men styrelsen kommer att se hur 2021 utfaller innan man fattar beslut om nyanställningar.”
Är det rimligt att tidningen nu ges ut av bara tre anställda?
”Som förläggare har vi inte ställt krav på hur många sidor tidningen ska ha och vi har inte satt något lock på att det här får ni inte köpa in. Vi har ett tak på hur stor förlusten får vara (max 500 000 euro). Vi vet att arbetsbördan är stor men deras ansvar är också jättestort.”
Att närmare granska SLC:s ekonomi är svårt eftersom föreningen vare sig ger ut bokslut eller uppgifter om sin förmögenhet. Journalisten har ändå fått tillgång till budgetförslaget för 2021. Enligt förslaget stiger SLC:s totala kostnader med 154 500 euro år 2021 jämfört med året innan.
Varför ökar SLC:s utgifter trots att sparkraven var så stora att två personer sades upp?
”Det här borde jag ju kunna svara på som rinnande vatten för jag har ju presenterat den här (budgeten) för fullmäktige. Jag reder ut det här. Naturligtvis finns det en förklaring”, säger Nylund.
Dagen efter ringer Nylund upp och förklarar siffrorna. De högre utgifterna 2021 beror på att SLC räknat med att ordna sin kongress, vilken hålls vart tredje år.
Intervjun med Nylund görs onsdagen 13 oktober. Samma dag når SLC och Nina Colliander-Nyman en överenskommelse. Måndagen som följer, den 18 oktober, får SLC:s förtroendevalda ett e-brev från Nylund. Han berättar att tidningen Journalisten jobbar med en artikel om SLC och att artikeln bland annat tar upp frågor om arbetsklimat och mobbning.
”En del av det vi fått frågor om är sådant som vi känt till sedan tidigare och har försökt reda upp. En del är sådant, som sannolikt utmynnat från de uppsagdas ilska och besvikelse, vilket är helt förståeligt…”
Enligt brevet ska SLC nu ”kartlägga situationen, identifiera om det finns problem och se vad föreningen kan göra för att reda upp läget”.
Några dagar senare ger verksamhetsledaren Jonas Laxåback en intervju. Han säger att stämningen på SLC är ”ganska bra” men lyfter fram att han och de andra jobbat på distans sedan mitten av mars 2020.
”Jag vet att det förekommit lite osaklig behandling i något skede och de fall när det skett har vi från arbetsgivarhåll tagit itu med det så snabbt som möjligt. Som arbetsgivare har vi alltid tagit de här sakerna på högsta allvar.”
Enligt Laxåback känner arbetsgivaren inte till att det på SLC skulle förekomma mobbning just nu.
”Vi har haft återkommande personalmöten per teams och vi tog upp den här saken till diskussion på måndagsmötet. För tillfället har vi inte fått besked om att vi har mobbning på SLC.”
Lina Laurent
Uusimmassa lehdessä
- Paikallismedia kytkee ihmiset yhteisöönsä. Alajärvelle muuttanut Jukka Vuorio huomasi tarttuvansa pikkukunnan uutisiin sitä painokkaammin, mitä synkemmältä maailma muussa mediassa näyttää.
- Yleisön luottamus täytyy ansaita yhä uudelleen
- Journalistin ohjeiden uudistusehdotukseen paljon kommentteja – ”On jätettävä tilaa myös journalismin houkuttelevuudelle”
- Palkaton sairauspäivä huolettaa – liitto ei hyväksy ehdotusta, jos sitä esitetään neuvotteluissa
