Journalisten

”Mediehusen kunde betona journalistutbildningen i sin rekrytering”

Det är goda nyheter att de finlandssvenska mediehusen börjat rekrytera fler journalister, men då det sker skulle det vara viktigt att nämna journalistexamen som en tillgång bland dem som väljs.

Det säger Jenny Stenberg-Sirén, som i början av september tillträdde som universitetslektor vid Svenska social- och kommunalhögskolans (Soc&kom) journalist- och kommunikationslinje.

”Det är egentligen märkligt att journalistutbildningen inte alltid nämns som ett kriterium då mediehusen rekryterar. Den behöver inte vara avgörande då man tillsätter tjänsterna, men att inte ens nämna den undergräver professionens status.”

Man kan förstås bli en utomordentlig journalist också med en annan utbildning än en journalistexamen, säger hon. Men journalistutbildningen ger en specialkunskap som inte lärs ut på annat håll. Det gäller inte bara journalistiskt hantverk, metoder, juridik och etik, utan även praktiska färdigheter att skapa journalistiskt innehåll till en rad olika plattformar.

”Att betona journalistutbildning då man rekryterar höjer det egna yrkets status.”


Jenny Stenberg-Sirén inledde själv sina studier vid journalistlinjen vid Soc&kom år 1995 blev magister fem år senare. Parallellt med studierna arbetade hon på Svenska Yle och avancerade småningom från reporter på främst radionyheterna till chef för de digitala tjänsterna.

Hon satt på en paradplats inom bolaget under de år Yle började bygga upp arkiv, nya medier och Arenan på nätet. En av hennes viktigaste uppgifter, säger hon, var att hojta ”också på svenska” i alla sammanhang.

Språket är journalistens viktigaste verktyg, oberoende av var man jobbar.

Jenny Stenberg-Sirén, universitetslektor vid Svenska social- och kommunalhögskolans journalist- och kommunikationslinje

”Men det var också turbulenta år på personalsidan så då Yle erbjöd paketlösningar till dem som frivilligt ville säga upp sig, tog jag fasta på den möjligheten. Jag slutade officiellt 2010.”

Någon akademisk karriär hade hon aldrig övervägt, men en sådan halkade hon av en slump in på. Hennes gamla lärare och företrädare Henrika ”Nika” Zilliacus-Tikkanen, som var universitetslektor för journalistlinjen i 30 år, tipsade om ett forskningsprojekt som handlade om språket i radio- och tv-nyheterna, där de behövde någon som kunde ta fram material ur Yles arkiv.

”Jag tänkte att det är ett litet projekt som jag kan göra medan jag är vårdledig.”

Det slutade med att hon skrev en forskningsplan och inledde sina doktorandstudier.


Numera har Stenberg-Sirén en doktorsgrad och är väletablerad inom den akademiska världen. Ett särintresse som följt med hela vägen är språket. När hon fick jobbet på Soc&kom sa hon upp sig från en treårig tjänst vid språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet, där hon arbetat sedan maj i fjol.

”Språket är journalistens viktigaste verktyg, oberoende av var man jobbar. Hur man använder språket är också en maktfaktor som vi behöver vara medvetna om.”

Mediespråket ingår fortfarande i utbildningen under Jonita Siivonens ledning, men som nytillträdd universitetslektor har Stenberg-Sirén en rad andra saker på sin to-do-lista.

”Det är viktigt att vi har ett tätt och pågående samarbete med redaktionerna. Som universitetslektor kan jag omöjligt känna till vad som är på gång på verkstadsgolvet och därför behöver vi kontinuerlig kontakt med yrkesverksamma journalister. Jag hoppas därför på ett tätt samarbete med mediehusen.”

Tre lärdomar från nyhetslivet

Förmågan att skriva snabbt, modet att våga ställa frågor och insikten om att allting kan ses från olika håll.

Om journalistikens framtid. Behovet av journalistik kommer inte att försvinna – utmaningen är att få mediekanalerna att överleva.

Journalistens viktigaste egenskaper: Nyfikenhet, ärlighet och uttrycksförmåga.