I dokumentärpoddar får ljudtekniker nya möjligheter att ge publiken bilder i huvudet

Ett vapen laddas, två skott smälls av och fönsterglas krossas, sedan ett skärrat samtal till en larmcentral. Ljudeffekterna placerar in lyssnaren i ett uppmärksammat gisslandrama som utspelade sig 2002 i Ebbo, utanför Borgå. I dokumentärpoddar får ljudtekniker nya möjligheter att ge publiken bilder i huvudet.

”Vi har ungefär tio sekunder på oss att fånga lyssnaren och en bra kombination är ljudeffekter och en dramatisk replik”, säger Staffan von Martens, dokumentärproducent på Svenska Yle.

Dokumentären om gisslandramat publicerades i juni och är ett avsnitt i serien Finlandssvenska krimpodden.

Intresset för intrikata mordhistorier och andra kriminalberättelser, berättade i ljud, har svept över världen. Även på Svenska Yles Arena finns ett gediget arkiv av kriminaldokumentärer, i serien Finlandssvenska krimpodden, med undertiteln Verklighetens deckare.

I augusti kom en tredelad serie om mordet på Lev Trotski och tidigare har modernare fall, som Jollasmordet och bomben i Myrbacka, återberättats i dokumentärform, ibland med inslag av skådespelare som genom dialog för händelser framåt eller fördjupar motiv.

”Ljudeffekterna spelar en väsentlig roll i krimpodden och i andra audiodokumentärer. Det är genom musik och andra ljudelement som spänningen stiger och storyn växer”, säger von Martens.

Dokumentärpoddar är, enligt von Martens, en egen genre som skiljer sig från en stor del av det övriga poddutbudet.

”Ja, det finns också en trend med poddar som spelas in hemma eller var som helst och där snacket, inte ljudvärlden, är det viktiga. När vi gör dokumentärpoddar riktar vi oss till en publik som lyssnar intensivt, ofta med hörlurar som har högklassig ljudåtergivning, och därför är det ett krav att ljudkvaliteten är hög.”

Ljudtekniker har fått en ny vår när podden etablerat sig som ett nytt format på mediemarknaden. Den som skapade ljudeffekterna i krimpodden om gisslandramat heter Jyrki Häyrinen och har en lång erfarenhet som ljudtekniker.

”Jag kom till Yle på 1989, när reportrarna fortfarande jobbade med bandspelare. Redan då editerade en del reportrar sina inslag själva, men de flesta överlämnade inspelat material till en ljudtekniker”, minns Häyrinen.

Mediernas sätt att arbeta har förändrats radikalt under digitaliseringen och Häyrinen ser flera fördelar med utvecklingen.

”Den tekniska utrustningen har blivit lättare att använda, något som underlättat jobbet för journalister. Det finns också journalister som inte är intresserade av eller kunniga i tekniska saker och även sådana som måste koncentrera sig helt och hållet på innehållet och därför behöver hjälp av en ljudtekniker. Det är viktigt att det finns tekniker som kan hjälpa till att göra bra program.”

I den dagliga nyhetsjournalistiken har ljudtekniker numera en allt mindre roll,
men även där kunde ljudeffekter användas i högre grad.

”I dag utnyttjas inte möjligheterna fullt ut. Det kan bero på tidsbrist eller på att en reporter ofta tänker sitt inslag utifrån text, snarare än ljud. Ett samarbete mellan reporter och ljudtekniker kan ge inslaget ett lyft.”

Ett samarbete mellan reporter och ljudtekniker kan ge inslaget ett lyft.

Jyrki Häyrinen, ljudtekniker på Svenska Yle

Den tekniska utvecklingen och nya medievanor har, enligt Häyrinen, även bidragit till att ljudtekniker fått mångsidigare och intressantare arbetsuppgifter. Publikens växande intresse för dokumentära poddserier har gjort att det satsas på gedigna audioprogram.

I ett typiskt avsnitt av Finlandssvenska krimpodden består produktionsteamet av en redaktör som gör research och skriver manus, en dramaturg, en producent som även bidrar i planeringen av dramaturgin, ibland skådespelare som läser repliker eller berättar händelseförloppet och alltid en ljudtekniker.

 ”Vi har två ljudtekniker som regelbundet medverkar i Svenska Yles dokumentärpoddar.
Deras uppgift är att bygga upp en ljudvärld som stöder berättelsen. När vi gör en dokumentär finns det mycket material som ska processas och ljudteknikern är med i ett tidigt skede av produktionen, redan när första manusgallringen görs. Ljudteknikern kan utifrån manuset komplettera ljudmaterialet innan och under klippningen”, säger von Martens.

De flesta lyssnar på poddar via sina mobiltelefoner, ofta när de är på väg någonstans, men von Martens avfärdar påståendet att publiken saknar tålamod och att allt innehåll i medier numera måste snuttifieras.

”I vissa genrer, som nyheter och aktualiteter, måste man göra korta snuttar men det finns ett stort intresse för långa dokumentärer, även bland den unga generationen.”

Ljudberättandet har på senare år tagit intryck från film och tv-serier, men von Martens framhåller att audioberättelsen står på egna ben.

”Vi skriver visserligen en artikel med text och bilder till varje podd på Arenan, men det är främst för att locka lyssnare till podden.”

Staffan von Martens påminner om det gamla talesättet, som säger att bilder är bäst på radion, och han är övertygad om att det fortfarande gäller.

”I ett audioprogram skapar lyssnaren själv sina bilder och genom ljudeffekterna blir upplevelsen ännu större.” l