Vad kom först – journalisten eller storyn?

Han är ju en så bra historia, den där Bobi Wine. En 38-årig folkkär musiker som utmanar den gamla diktatorn i presidentvalet. När Uganda gick till val i mitten av januari var han den självskrivna historien.

Bobi Wine förlorade valet och det var helt väntat. Den sittande presidenten Yoweri Museveni hade inga planer på att förlora, och såg självklart till att han inte gjorde det heller med den kontroll över statsapparaten som han har efter 35 år vid makten.

Men följde man medierapporteringen handlade största delen om Bobi Wine, eller Robert Kyagulanyi som han egentligen heter. Och han var otroligt bra på att spela mediespelet. Han har använt medierna för att komma dit han är, och frågan är hur mycket medierna egentligen har skapat fenomenet Bobi Wine.

Ett land som Uganda väcker inte stora känslor internationellt, men den internationella mediebevakningen under valet var ovanligt stor. De internationella medierna hade haussat upp hjälten Bobi Wine som utmanar den elaka gamla diktatorn och var nu på plats för att beskåda skådespelet. Också jag.

Och Bobi Wine utnyttjade det för fulla muggar. Han visste precis vad han skulle säga för att få hela den internationella presskåren på ett tiotal journaliser till sitt hus.

Vi var alla smärtsamt medvetna om det. Inte bara en eller två gånger körde vi upp dit, väl medvetna om att det än en gång kanske inte skulle bli något, men ifall något skulle ha hänt ville man självklart inte missa det.

På dagen då valresultatet skulle komma var min fotograf och jag de första på plats vid hans hus. Bobi Wine kommer själv från slummen i Kampala, men bor nu i ett fint vitrappat hus med stor trädgård ändan av en röd sandväg. Vi ville se Bobi Wines reaktion när resultatet kom. Men vi stoppades av tungt beväpnade specialstyrkor som vägrade släppa fram någon alls till hans hus.

När Bobi Wine insåg att han var instängd meddelade han att han tänkte ta sig ut för att hålla en presskonferens. Han gav medierna tillräckligt tid för att ta sig till platsen.

Hans plan var uppenbar: att låta sig gripas på väg ut ur sitt hem framför den samlade presskåren. Då skulle hans gripande bli filmat och spridas över världen och de skulle inte kunna göra honom illa framför journalisternas ögon. Men det misslyckades, för specialstyrkorna höll oss så långt borta från huset att vi inte såg det och han förblev instängd.

Han hade själv tidigare sagt rent ut hur viktiga medierna är för honom:

”Vår enda säkerhet är att låta världen veta vad general Musevenis regering gör mot oss.”

Valkampanjen var ovanligt våldsam och journalister attackerades medvetet. Att rapportera om Bobi Wine var en säkerhetsrisk för journalister och det visste Bobi Wine själv också.

I fallet Bobi Wine måste man som journalist ställa sig den klassiska frågan om hönan och ägget. Vad kom först, journalisten eller storyn? Eller spelar det egentligen någon roll?