Journalisten

Efter Journalistens Yle-granskning – nyanställningar och tydligare regler för inhopp och vikariat

”Osäkerheten, den är som bortblåst. Nu kan jag planera mitt liv längre än till den sista december.”

Redaktören i andra änden av telefonen är upprymd. Hen har nyligen fått veta att hen är en av de cirka 20 Yle-journalister som tack vare fackets och arbetsgivarens genomgång av långa visstidskedjor nu får en fast anställning.

”Det känns jättebra på alla sätt, men det har varit en jävla lång väntan”, säger redaktören som jobbat för Yle i över tio år, med över 70 olika kontrakt.

I februari i år riktade tiotals visstidsanställda på Svenska Yle skarp kritik mot bolagets personalpolitik (Journalisten 2/2020). En del hade jobbat på korta kontrakt i närmare tio år, andra jobbade som timanställda men som om de var heltidsanställda.

Efter granskningen ordnades personalmöten där ledningen lovade förändring. Och redan innan granskningen hade facket inlett en process för att tillsammans med arbetsgivaren gå igenom samtliga visstidsanställda arbetsavtal på hela Yle. I dag, nio månader senare, har reglerna kring inhopp blivit tydligare och över 20 personer med långa visstidsanställningar har fått löfte om fast anställning. Samtidigt är personalläget på nyhetsdesken ”utmanande” och visstidsanställningarna fortfarande vardag bland annat på de så kallade ungdomskanalerna.

 

På Svenska Yle anställdes strax efter Journalistens granskning två journalister till nyhetsdesken i Böle. Desken arbetar bland annat med webbnyheter och är den enhet som i störst utsträckning använder inhoppare. Tidigare kunde inhoppare jobba så gott som heltid, i dag finns tydligare spelregler för när bolaget ska använda timanställda och när det är mer motiverat att anställa någon med ett tidsbundet månadsavtal.

”Det är ett steg i rätt riktning. Vi kommer ändå att, i enlighet med kollektivavtalet, fortsätta granska grunderna för visstidsanställningar”, säger Anu Kähkönen, Yles huvudförtroendeperson.

Flera erfarna inhoppare lämnade Svenska Yle efter sommaren, en del på grund av personalpolitiken, andra på grund av att de inte fick lika mycket jobb som tidigare.

”Jag ville inte bli kvar och hänga i Yles usla system. Jag gör annat nu och har inte inte ångrat mig en sekund.”

Det säger en av dem som lämnat bolaget och som medverkade i Journalistens artikel i vintras. Personen säger att hen ”drog sina slutsatser” när hen inte fick någotdera av de lediganslagna fasta jobben vid nyhetsdesken.

En annan av dem som medverkade i den förra artikeln jobbar i dag som vikarie och tänker fortsätta jobba på Svenska Yle. Redaktören säger att personalpolitiken blivit tydligare.

”Vikariaten är klart utsatta, man kan anmäla sitt intresse till dem och bolaget meddelar vem som fått dem. Det är mer öppenhet och det tycker jag om.”

Redaktören säger att det märks att många inhoppare lämnat bolaget.

”Det är svårt att få folk att räcka till, särskilt på nyhetsdesken.”

Markus Ekholm, förtroendeperson på Svenska Yles fackavdelning bekräftar att läget på nyhetsdesken är utmanande.

”Vi jobbar med frågan. Desken är under lupp.”

Vad säger då Svenska Yles ledning? Kerstin Häggblom, chefen för administration och personal, har gått i pension. Hon efterträddes av redaktionschef Peter Sjöholm. Sjöholm inleder telefonintervjun med att fråga om är okej att han spelar in samtalet.

Sjöholm berättar att bolaget vidtagit flera åtgärder. För det första finns det en märkbar förskjutning mot fler tillsvidareanställda, i år tillsvidareanställs 21 personer enbart på Svenska Yle. För det andra ska de timanställda och visstidsanställda höras bättre, bland annat i regelbundna utvecklingssamtal och i samtal med Svenska Yles direktör Johanna Törn-Mangs. För det tredje kommer frilansar och inhoppare som uppfyller vissa kriterier att omfattas av företagshälsovård från maj 2021. Förmånen ska gälla dem som i snitt jobbat 18 timmar i veckan under en period på 100 dagar.

Och desken – hur skulle du beskriva personalläget där?

Sjöholm är tyst en stund.

”Nyhetsverksamhetens natur är sådan att bortfall alltid behöver ersättas. Därför finns det helt klart ett stort behov av timanställda som med kort varsel kan hoppa in. För tillfället skulle jag säga att coronan innebär att vi har ett lite utmanande läge men än så länge får vi ihop verksamheten.”

 

I samband med fackets och arbetsgivarnas stora granskning av visstidsanställningar finns det ett område Anu Kähkönen gärna skulle se en lösning på – de så kallade ungdomskanalerna. Till dem hör bland annat Yle Extrem, där programvärdar i regel endast får ett år långa kontrakt med hänvisning till ”kanalens natur”

Journalisterna Märta Westerlund och Mikael Stenlund har jobbat för Yle sedan 2014 och 2012. Under de senaste åren har de jobbat som programvärdar, hon för Extrem morgon och han för Extrem veckoslut samt programmet Mikael & Krippe.

Båda har förståelse för att Extrem vänder sig till en ung målgrupp och att det därför är delvis motiverat att de som är kanalens ansikte utåt också är unga. Samtidigt tycker de att förfarandet visar att Yle inte uppskattar de ungas expertis.

”Det känns gammalmodigt att inte våga anställa fler unga. Man skulle vilja få chansen, kunna utvecklas och sedan söka sig vidare”, säger Westerlund.

Hon tycker att diskussionen om de visstidsanställdas arbetsvillkor blivit öppnare under det senaste året.

”Förr kändes det som om ingen lyssnade. Nu upplever jag att sakerna diskuteras. Jag har talat med min egen producent och också högre upp och budskapet är ’Vi hör dig och vi jobbar på det’”, säger Westerlund.

Kollegan Stenlund tycker också att arbetsvillkoren diskuteras i högre grad men upplever inte att det skett så stora förändringar. De tidsbundna kontrakten gör Extrem till en stressig arbetsplats

”Vi uppmanas att tänka långsiktigt: att testa nya kanaler, nya format och nya plattformar men det är lite svårt när man inte själv vet var man är om ett år.”

”Men det är en trevlig arbetsplats med bra kollegor och ett meningsfullt arbete.”

De korta kontrakten är bra när man studerar säger Stenlund.

”Innan man kan investera i sin egen framtid eller planera familj och bostad behöver man ändå ett löfte om en någorlunda stadig inkomst. Och varje år funderar jag om jag gjort tillräckligt eller om det skett ett skifte i bolagets vision så att jag inte längre passar in.”