Markus West fokuserar på familjen under sin föräldraledighet från pensionärernas intressetidning God Tid

För några år sedan satt han på den heta nyhetsschefstolen på Hufvudstadsbladet och ägnade en stor del av sina vakna timmar åt nyheter. Nu är han föräldraledig från chefredaktörsjobbet på pensionärstidningen God Tid. Kontrasten är stor, men Markus West saknar inte intensiteten på nyhetsredaktionen.

”Jag hade alltid betraktat mig som nyhetsjournalist och visst funderade jag hur det skulle bli att jobba i ett helt annat tempo. Förvånansvärt bra har det gått”, konstaterar han.

Klockan är 10.30 en måndag förmiddag i oktober. Yngste sonen, ett år och fyra månader, sover och de två äldre sönerna är på byns dagis. West är föräldraledig från september till december och om han inte blev intervjuad av Journalisten skulle han passa på att bygga i ett par timmar.

”Vi utvidgar huset så att alla småningom ska få egna rum. Jag har varit föräldraledig med alla tre barnen och tycker att det är otroligt viktigt för alla pappor, inte bara för äldre pappor som jag själv.”

Huset byggdes 2015 när han, frun och äldsta sonen flyttade från Tölö i Helsingfors till Bergö i skärgården söder om Vasa. Efter många år på Hbl, mest på Mannerheimvägen 18 men även fyra år som korrespondent i Stockholm, fick han chansen att flytta hem igen.

”Vi hade kommit överens med frun, hon är från Solf, om att vi flyttar upp när någon av oss får ett jobb i Österbotten. Så fick jag jobbet på God Tid och ganska snabbt löste det sig också med arbete för henne. Hon jobbar numera som producent på Buu-klubben och kan liksom jag göra en hel del av sina arbetsuppgifter här hemma.”

Arbetet på God Tid har gett honom en del nya insikter om samhället.

”Största delen av de så kallade fattigpensionärerna, som får mindre än 1 200 euro i månaden, är kvinnor som prioriterat familj och inte haft samma karriärmöjligheter. Det är först som chefredaktör på God Tid som jag verkligen har förstått hur viktiga de fackliga insatserna är för att vi någon gång ska uppnå jämlikhet på arbetsmarknaden.”

Tidningens uppgift är att inspirera till ett aktivt pensionärsliv, något som kan vara knepigt med den spretiga målgruppen pensionärer i Svenskfinland. För de yngsta pensionärerna ska tidningen fungera som en brygga mellan arbetslivet och den nya tillvaron. För de äldre läsarna handlar det ofta om att dela en gemenskap.

”Dagens 60-plussare är ofta mycket aktiva och många har svårt att identifiera sig i rollen som pensionär. En del fortsätter att jobba på deltid, andra gör insatser i tredje sektorn. Våra äldsta läsare närmar sig hundra år och tillhör en annan generation med andra erfarenheter.”

Coronarestriktionerna har fått många pensionärer att gå i taket. I synnerhet 40-talisterna har svårt att hålla med om att de tillhör en riskgrupp som ska beskyddas.

”Det har varit ett hett ämne också i vår tidning. Deras reaktion är förståelig eftersom många 70-plussare motionerar och känner sig kärnfriska. Värst slog restriktionerna till mot äldre par som inte fick träffas, när de bodde på olika vårdhem eller en av dem bodde hemma. Hoppas vi slipper se den situationen igen.”

God Tid har en debattglad läsekrets som definitivt hör till papperstidningsgenerationen. Av de 16 200 hushåll som får tidningen, genom sitt medlemskap i Svenska pensionärsförbundet, är det cirka 700 som valt e-tidningen. Både upplagan och annonsintäkterna har vuxit varje år sedan West började på tidningen.

”Det mest anmärkningsvärda är att annonsintäkterna ökat, ända fram till coronakrisen. Men å andra sidan är pensionärer en attraktiv grupp för annonsörer. De är aktiva, de har tid och många har också en god ekonomi.”

Vid årsskiftet återvänder West till jobbet på God Tid, där han nu vikarieras av Anci Holm. Tills dess tänker han njuta av föräldraledigheten. Det blev inte så mycket byggande i dag. Snart vaknar lilleman och det är dags att fixa lunch.