Journalisten

När nyhetsbyrån SPT förstärkte närvaron i regionerna valde Östman att återvända

Månadslön, professionell frihet och ett dynamiskt arbetskollektiv är några saker som Jeanette Östman i Jakobstad lyfter fram då hon konkluderar varför hon trivs på sin nya post som nyhetsbyrån SPT:s medarbetare i Österbotten. Bakom sig har hon några år av utsvävningar utanför journalistiken, den senaste som stadens kommunikatör där hon under ett och ett halvt år hann starta upp en helt ny tjänst.

”Att återvända till journalistiken har varit som att komma hem,” säger Östman.

Hon är en av de två nya reportrar som SPT värvade i Österbotten samtidigt som man stärkte närvaron i Åboregionen. Det här skedde efter samarbetsförhandlingarna i fjol där också personalstyrkan i Helsingfors minskade. Det var en ”svår, men nödvändig process ” för att, som chefredaktör och vd Ari Sundberg säger, SPT ska kunna ”vara den allmänfinlandssvenska nyhetsbyrå” som kunderna vill ha.

”Med den här organisationen kan vi satsa på inrikesnyheter för landets svenskspråkiga befolkning och på nyheter från Svenskfinland. Nu har coronaviruset förstås satt käppar i hjulet: epidemin har dominerat så den specifikt svenska bevakningen har inte kommit igång.” säger han.

 

Jeanette Östman tillträdde i början av mars. Hon hann bara starta upp och sedan kom undantagstillståndet. Det betydde distansarbete med tre barn i dagis- och skolåldern, samt begränsningar i fysiska möten med de nya kollegorna.

”Omständigheterna har inte tillåtit SPT att utveckla den potential som den stärkta finlandssvenska närvaron innebär. Ändå tror jag att den här modellen ger möjlighet till en bättre och mer trovärdig bevakning av hela Svenskfinland,” säger Östman.

Pausen från journalistiken beskriver hon som lärorik och nödvändig. Efter flytten till Jakobstad 2011 var hon tjänstledig en tid innan hon anmälde sig som frivillig att bli uppsagd under pågående samarbetsförhandlingar hos sin dåvarande arbetsgivare Hufvudstadsbladet. Efter det fortsatte hon jobba som ensamföretagande frilansjournalist, men insåg snabbt att kärleken till branschen bara räckte en bit på vägen.

”Det fanns massor med jobb och mitt arbete uppskattades, men villkoren var i de flesta fall så oskäliga att det förelåg en risk för att jag skulle bli bitter på min egen bransch. Arvodena var för låga och förhandlingsmånen minimal. Det kändes orimligt att göra samma eller mer jobb för mycket lägre lön.”

I den vevan blev hon headhuntad som mångkulturell koordinator till Fredrikabiblioteket och tog chansen. Efter det sökte och fick hon jobb som kommunikatör för staden Jakobstad. Kort efter drabbades trakten av mässlingsfallet i Larsmo, som snabbt blev till nationella rubriker. Då var Östman med i hetluften, men den här gången inte som journalist.

”Det var bråda tider och gav också ovärderliga insikter som varit till nytta nu när coronaepidemin slagit till. Jag har ju sett hur kriskommunikationen görs ur den så kallade andra sidans perspektiv.”

 

Ekonomiskt ser det här året stabilt ut för SPT:s del. Statens ansökning för minoritetsstödsspråk är öppen fram till den 22 maj och man räknar med beslut inom juni. SPT har sedan starten 2017 i regel fått ungefär halva sin inkomst från den potten. De första åren var stödet 400 000 euro, i fjol 365 000. Bidraget är avgörande och Ari Sundberg hoppas på utdelning även detta år. Samtidigt har coronaläget slagit hårt mot de kommersiella tidningshusens ekonomi och vilken effekt allt det kommer att ha gentemot SPT vet man inte ännu.