Journalisten

Journalistförbundet ifrågasätter en praxis där många inhoppare jobbar heltid länge

Under vilka villkor jobbar inhopparna och hur mycket av jobbet görs egentligen av dem? Journalisten utredde en brokig praxis.

På HSS Medias tidningar Vasabladet och Österbottens Tidning är inhopparna viktiga. Utan dem skulle varken papperstidningarna eller webbtidningarna ha det innehåll de har i dag, en del anställda frågar sig om tidningarna ens skulle komma ut utan inhopparna.

Vi har talat med över tio nuvarande och tidigare inhoppare vid Vasabladet och Österbottens Tidning. Flera av dem har jobbat eller jobbar som om de vore heltidsanställda men med ett ramavtal för inhoppare som grund. Avtal som varken garanterar arbete eller kontinuitet. Och det här kan pågå flera år i sträck.

Många är nöjda och ser inhopparjobbet som en chans att få jobba med det de älskar, med arbetsvillkor som ger frihet. Andra är kritiska. Flera vågar inte uttala sig, inte ens anonymt, av rädsla för repressalier från arbetsgivaren.

På HSS Media görs närmare en femtedel, eller 20 procent, av det redaktionella jobbet av inhoppare. På Hufvudstadsbladet är motsvarande siffra fem procent. Niklas Nyberg, vd för HSS Media och chefredaktör för Vasabladet, förklarar den höga siffran med att bolaget inte anställer vikarier för sommaren. Sommarreportrarna anställs på heltid, med tidsbundna inhopparavtal, för att det ”administrativt är smidigare och mer lätthanterligt”.

 

För tillfället jobbar 19 inhoppare vid HSS Medias tidningar: nio vid Vasabladet, nio vid Österbottens Tidning. Dessutom finns det anställda som jobbar med stöd av journaliststipendier från Harry Schaumans stiftelse som ”blivit över” från sommaren.

Några av inhopparna vid Vasabladet är Mathilda Kull, Daniel Nissén och Karolina Åsmus. Lukas Kallenberg, som är en av de nyaste journalisterna i huset, jobbar via ett journaliststipendium.

Gemensamt för de tre förstnämnda är att deras arbetsavtal grundar sig på ett ramavtal för inhoppare som i sig inte garanterar något jobb. För dem, liksom för dem vi intervjuat anonymt, är det vanligt att arbetsturer sätts in i schemat för några veckor eller till och med flera månader i förväg.

”I praktiken vet jag att det hela tiden finns jobb men det är inte alltid så roligt att bara ha arbete inprickat för några veckor i taget”, säger Daniel Nissén.

Han har jobbat för HSS Medias tidningar sedan 2013, först på Syd-Österbotten som vikarie och inhoppare och sedan mars 2018 som inhoppare på Vasabladet. Arbetet har varit ”mer eller mindre heltid”.

”Som inhoppare blir det en hel del kvälls- och helgjobb vilket inte alltid är så roligt.”

Inhopparavtalet har också fördelar, tycker Daniel Nissén. Den främsta är friheten, att kunna säga att man är på väg på en resa och inte tillgänglig för jobb.

Karolina Åsmus har arbete åtminstone fram till januari 2020.

”Det finns behov av inhoppare och jag litar på att det finns tillräckligt med jobb. Jag känner mig ganska trygg.”

Karolina Åsmus har studerat till klasslärare vid Åbo Akademi och kom in i mediebranschen via biämnesstudier i masskommunikation. Jobbet på Vasabladet fick hon efter flera praktikperioder och hon har trivts bra. Fördelarna med att jobba som inhoppare är enligt Karolina Åsmus att man i princip har möjlighet att själv bestämma hur man ska jobba.

”Det ger lite större friheter och sedan är man inte bunden på samma sätt. Nu har jag visserligen inga planer på att fara härifrån men möjligheten finns för dem som vill.”

Nackdelarna är att jobbet, åtminstone på pappret, är osäkert. Arbetsgivaren har ingen skyldighet att ge henne timmar.

Karolina Åsmus lyfter fram att inhoppare måste våga stå på sig.

”Annars händer lätt att man blir överkörd som ny eftersom man vill vara alla till lags.”

Samma råd ger Mathilda Kull som jobbat som inhoppare på Vasabladet sedan sommaren. Nu jobbar hon tre dagar i veckan.

”Man måste våga ställa krav på lön och arbetsuppgifter och på att ha vettiga arbetstider, men det är svårt när man är ung och ny och har en bossig chef.”

Mathilda Kull säger att tröskeln att säga sin egen åsikt var särskilt stor på sommaren.

”Då kan man känna sig stämplad som ’sommarvikarien’ och vill visa sig duktig. Jag vågade knappt fråga om jag skulle få gå lite tidigare när jag var klar för dan. Men när jag väl började ställa frågor och be om att få byta ett skift så var det inget problem. Cheferna är snällare än man tror.”

Mathilda Kull tror att hela arbetsplatsen skulle må bra av lite mer empati och vänlighet i den interna kommunikationen. Både hon och andra vi talat med berättar om inhoppare som när de sjukanmäler sig får svaret ”Jaha, nå vem ska jag ringa då? Det är så svårt att få tag på folk”. Det kan öka tröskeln att sjukanmäla sig.

”Man ska inte behöva dra sig för att meddela chefen då man är sjuk för att man är rädd för att känna sig dålig och svag. Är man sjuk ska man inte vara på jobbet. Det är chefens jobb att lösa problemen.”

 

Lukas Kallenberg är en av de nyaste journalisterna på Vasabladet. Han jobbar tre till fyra dagar i veckan sedan september i år och tycker att det är lätt att kombinera jobbet med universitetsstudier.

”Arbetsgivaren är väldigt flexibel.”

I framtiden vill Lukas Kallenberg jobba som politisk journalist.

”Jag jobbade i sommar på Nyhetsbyrån SPT och det var roligt att bevaka nationella nyheter och politik.”

Lukas Kallenbergs arbetsavtal grundar sig på ett journaliststipendium som ger 1 500 euro i månaden, vilket är betydligt lägre än lägsta lönen i löneklass 2A (2 684 euro).

”Jag tog frivilligt emot stipendiet så jag visste vad jag gav mig in på. Jag räknar med att man måste visa lite vad man går för innan man kan få jobb.”

 

Vi har bett Journalistförbundets jurist Rami Lindström att ta en titt på HSS Medias inhopparavtal. Ifall behovet av extra arbetskraft är kontinuerligt så borde man erbjuda fasta anställningar i stället för inhopparavtal eller tidsbundna anställningar som saknar specifik orsak, säger han.

Niklas Nyberg säger att många inhoppare anställs för att fylla luckorna som uppstår när fasta medarbetare inte jobbar heltid.

”De (fast anställda) har rätt att när som helst meddela att de vill gå upp till 100 procent.”

Enligt Niklas Nyberg vill företaget inte hamna i en situation där lönebudgeten inte håller.

”Om vi anställde fler kunde vi bygga upp en obalans som kan få tråkiga konsekvenser. Jag förstår att det för en inhoppare som hoppas på fast jobb kan kännas frustrerande men det är tyvärr omöjligt att tillfredsställa alla”, säger han.

Rami Lindström säger att HSS Medias ramavtal för inhoppare väcker frågor.

”Om man verkligen jobbar ett visst antal timmar per vecka eller jobbar heltid så är man inte längre ’inhoppare’, då borde arbetsavtalet ändras.”

Han påminner om att arbetsgivaren i tidsbestämda avtal alltid ska ge en motivering till varför avtalet är tidsbestämt.

I HSS Medias ramavtal står att ett arbetsförhållande endast uppstår ”i kombination med separat och för tidsperioden slutet avtal” och att ”arbetstid och scheman avtalas separat i varje enskilt och tidsbestämt arbetsavtal”. Enligt Journalistens granskning jobbar många av inhopparna ändå utan separata avtal där arbetstid och scheman framkommer.

Niklas Nyberg, varför följer ni inte det egna ramavtalet?

”Det är en bra fråga och jag har inte något exakt svar. Jag tror det delvis bygger på att vi märkt att det är viktigt för inhopparna med en viss flexibilitet, där de själva kan påverka mängden jobb. Men arbetsschemat i sig är också ett slags avtal.”

Niklas Nyberg säger att han är beredd att föra en dialog med medarbetarna och med facket ifall det visar sig att det finns medarbetare som upplever att det nuvarande förfarandet är bristfälligt eller skapar otrygghet.

Varför görs inte tidsbestämda avtal för de inhoppare som jobbar så gott som heltid under längre perioder?

”Där igen har jag svårt att ge svar. Vi har som mål att behandla alla på samma sätt. Det är svårt att veta vilka inhoppare som skulle vilja ha ett sådant avtal och vilka som skulle avskräckas av det. Kanske vi nu diskuterar fram en ny modell.”

 

Vill du dela med dig av dina erfarenheter som inhoppare eller tipsa om andra frågor vi borde granska? E-posta till journalisti@journalistiliitto.fi. Läs mer om inhopparna (på finska) i artikeln Tarvittaessa töihin tuleva on toimituksen varaventtiili ja osa työyhteisöä – ainakin melkein.

En jämförelse – Vasabladet och Hufvudstadsbladet

HBL görs kring fem procent av det redaktionella arbetet av inhoppare, i huvudsak på layouten. Inhopparna har nollavtal och regelbundna inhoppare har rätt till företagshälsovård, lunchsedlar, gratis frukt, kaffe, familjeannonser och en HBL 365-prenumeration. De deltar i personalfester och liknande tillställningar på samma sätt som månadsanställda. Nycklar, arbetsbord och arbetsredskap är ”självklara”, liksom sjuklön för schemalagda arbetsskiften.

Vasabladet görs kring 20 procent av det redaktionella arbetet av inhoppare. Den höga siffran förklaras av att sommarreportrar anställs som inhoppare. En anställd med inhopparavtal har rätt till bland annat: företagshälsovård, arbetsbord, nycklar, lunchsedlar, arbetsverktyg, friexprenumeration på samtliga tidningar, biljetter till Sports hemmamatcher, innebandylag med halltider och sjuklön för schemalagda arbetsskiften.

Uppgifterna gavs av ekonomichef Monica Björses (HSS Media) och HR- och ekonomidirektör Peter Valkama (KSF Media).