Det är med eftertanke May Wikström ställer upp på en intervju och hon gör det med en omedelbar och tydligt formulerad ursäkt. För egentligen, säger hon, kan hon inte kommentera hemskt mycket alls.
Orsaken är det avtal, som gjordes mellan styrelsen och henne gällande det avsked, som den 15 april först offentliggjordes som hennes självvalda beslut och tio dagar senare i nyhetsrapporteringen förändrades till att hon fick sparken. Mer om de turerna kan du läsa i artikeln intill denna text.
”I små sammanhang blir det säkert lätt så att många av de konflikter som uppstår koncentreras till en och samma person. Och nu var jag den personen”, säger hon.
Med det syftar hon på de uppgifter som styrelseordförande Hans Boije uttalat i den första utomstående nyhetsrapporteringen om uppsägningen. I en intervju för nyhetsbyrån SPT den 25 april formulerade han sig bland annat så här:
”De tuffa omständigheterna har lett till påfrestningar inom organisationen och i rådande läge är det bäst att May går vidare. (…) Jag kan inte kommentera detta närmare av hänsyn till de inblandade personerna, men det handlar om konflikter på redaktionen som har påverkat atmosfären.”
Wikström själv varken kan eller vill gå in på vad det här egentligen handlar om. Men visst medger hon att avskedsbeskedet kom som en överraskning, eftersom det fortfarande pågick interna diskussioner om situationen.
Efter det här har hon själv inte alls synts till eller hörts i offentligheten. Det beror dels på att det har krävts tid att samla ihop sig och dels på att få av de journalister som rapporterat om saken ens har försökt efterfråga hennes åsikt. Och då hon försökte ge ett skriftligt svar togs det aldrig in i tidningen.
”Jag har medvetet hållit distans till allt detta, men har ju märkt att de två tidigare chefredaktörerna Stig Kankkonen och Olav S. Melin har skrivit inlägg, där de tagit ställning för chefredaktörskapet. Sedan inser jag att jag inte för evigt kan gömma mig och därför valde jag att ställa upp nu, om än med begränsade möjligheter att säga någonting alls.”
Det som hon heller inte behöver säga något om är det som redan är offentligt.
Det gäller utöver de ensidiga utspelen från styrelsens och tidningens tillfälliga lednings sida bland annat hennes karriär, som till största del gjorts som journalist på Kyrkpressen, samt förlagsredaktör och utgivningschef vid Fontana Media – det bolag som nu alltså sagt att det inte fanns förutsättningar för henne att fortsätta.
Wikström sökte och valdes 2010 till chefredaktör för Kyrkpressen. 2013 ombads hon också att axla vd-rollen vid Fontana Media. I ett pressmeddelande sade Hans Boije, som redan då var styrelseordförande, att ”May Wikström har de bästa förutsättningarna att leda den helhet som Kyrkpressen och företagets bokverksamhet tillsammans utgör.”
I december 2018 premierades hon med kyrkans interna Pro Ecclesia-medalj för sina mångåriga insatser inom de kyrkliga sammanhangen.
Då hette det bland annat att Wikström ”berikat enskilda läsares andliga fördjupning, verksamheten i församlingarna samt religionsundervisningen i de finlandssvenska skolorna” och att hon ”steg för steg utvecklat Kyrkpressens profil och upprätthållit dess goda journalistiska standard” så att tidningen har ”ett gott anseende, gärna läses och har en stor betydelse för sammanhållningen i Borgå stift.”. Dessutom nämndes att vd:n May Wikström tillsammans med styrelsen för Fontana Media ”med lyhördhet för församlingarnas önskemål hanterat de genomgripande utmaningar förändringarna i mediavärlden medför.”
Några månader efter utmärkelsen fick hon gå.
Hon bemöter konstaterandet med en djup suck och ett utdraget ”jaa-a”.
”Det har förekommit olika spekulationer om vad som egentligen hände. Jag kan säga att det var inte ekonomiska orsaker, det var inte för att jag fått ett annat toppjobb och det var inte för att jag var allvarligt sjuk som det här hände.”
Däremot ska det ha funnits dessa interna konflikter som styrelseordförande Boije ventilerat offentligt och som hon själv inte kan kommentera.
”Jag har varit tvungen att genomföra flera förändringar på grund av de utmaningar medierna står inför, så som att minska Kyrkpressens utgivningsfrekvens som en följd av Postens kraftigt höjda distributionskostnader. Alla förändringar har gjorts i samförstånd med styrelsen och jag har alltid värnat om goda journalistiska principer. Att kombinera rollen som chefredaktör och vd medför utmaningar, där det ur redaktionens synvinkel kan bli svårt att skilja på chefsuppdragen. Helt oaktat det som hänt med mig är det ju en fråga som andra redaktioner behöver fundera på: Vilken är chefredaktörens roll? Branschens krympande resurser har lett till att det skett en glidning där man pendlar mellan att vara en journalistisk chefredaktör och en företagsledare. Det här kan ibland bli problematiskt.”
Avskedet till trots försöker hon titta framåt. Mer än tjugo år gav hon till kyrkan och dess publikationskanaler. Nu söker hon en annan väg vidare.
”Trots det som hänt så önskar jag uppriktigt Kyrkpressen allt gott. Det är en viktig institution med en central och sammanbindande roll i Svenskfinland.”