På sommaren tar gammelradion revansch

Sommaren är den tiden på året när vi ger oss själva tid att lyssna på kända, halvkända och okända personer som får prata oavbrutna och spela sina favoritlåtar. Vissa gör det så bra att man tio år senare kommer ihåg exakt på vilken plats man befann sig och hur man kände sig just när man lyssnade på programmet.

”Det finns en allmän känsla bland våra sommarvärdar att de är utvalda och därför bjuder de på sig själva och gör sitt allra yttersta för att deras radioprogram ska bli så bra som de bara kan bli”, förklarar Bibi Rödöö, programchef på Sveriges Radios P1:s Sommar.

Originalet Sommar i P1 sändes första gången 1959 och har senare fått motsvarigheter både i Ålands Radio (sedan 1997) och i Yle Vega (sedan 2005). Medan reklamradiokanalerna och Spotity bidragit till att fragmentera lyssnandet under 2000-talet har Sommar i P1 bjudit på en motvikt, där man kan gå på djupet och stanna kvar i en känsla utan att den flamsas bort eller avbryts av en högljudd jingel.

Programmet har fått ett uppsving, räknat i lyssnartal och som källa till nyheter i andra medier. Konceptet Sommar i P1 är enkelt: under några sommarveckor får en ny sommarvärd varje dag 90 minuter till sitt förfogande att prata om valfritt ämne och spela valfri musik.

”Värdarna är olika och de mår olika och därför blir varje program unikt, trots att vissa personer medverkat flera gånger. De flesta är ovana att prata i radio och därför är det viktigt att det skapas ett förtroende mellan värden och producenten.”

Som ett exempel på gott samarbete mellan pratare och producent nämner Rödöö alpinstjärnan Anja Pärsson och producenten Henrik Johnsson häromåret.

”Det var i hennes sommarprat som hon berättade att hon bor ihop med en kvinna och att de väntar barn tillsammans. Hon var otroligt nervös inför sändningen och det blev också en stor nyhet både i Sverige och i den internationella alpina skidvärlden. Sådana personliga avslöjanden kräver att värden och producenten hittat varandra och har ett starkt ömsesidigt förtroende.”

Sporrade av SR P1:s framgångar med Sommar startade Yle Vega sin egen version för tolv år sedan. Redaktionen för Vegas Sommarpratare har gjort studiebesök hos storasyster i Stockholm och sticker inte under stol med att förebilden finns i Sverige. Grundidén är densamma, men programtiden är kortare och resurserna för redaktionell sparring betydligt mindre.

”Det är otroligt att ett programformat som är så enkelt och tvådimensionellt kan vara så populärt. Folk vill bevisligen ha genomarbetade radioprogram, där man får prata om personliga ämnen”, säger Heidi Grandell-Sonck, projektledare och redaktör för Vegas Sommarpratare.

Under våren och försommaren har hon haft bråda dagar när alla pratare ska ta sig i mål med manus och inspelning.

”De flesta jobbar dagtid så jag får ofta ta kvällar och veckoslut till hjälp för att kunna träffa dem när de är lediga.”

Nu har hon just återvänt från Borgå, där hon spelat in Jan-Erik Andelins sommarprat. Han är en av de journalister som kommer att sommarprata i Yle Vega i år.

”I fjol hade vi ovanligt många politiker och när man har en politiker måste man väga upp det med andra politiker som representerar andra partier och andra värderingar. I år har vi stor vikt på kultur- och mediepersonligheter. Jag har lite dåligt samvete över att vi också i år har så få idrottare.”

Tillsammans med Svenska Yles lokalredaktioner och kollegan Elisabeth Morney samlar Grandell–Sonck ständigt på sig intressanta personer med anknytning till Svenskfinland. I början av året börjar listan ta form och sedan spelas sommarprogrammen in mellan i februari och juni.

”Jag ringer upp och berättar om konceptet och sedan bestämmer vi om en träff där vi diskuterar ämnesval. Vi utgår från sommarpratarens vilja att berätta och försöker göra upp ett grovt manus redan vid första träffen. Sedan börjar skrivprocessen för sommarprataren.”

Ett tecken på att Vegas Sommarpratare håller på att etablera sig är att det blir färre och färre för varje år som tackar nej till att medverka. I år avböjde drygt 20 tillfrågade.

”Den vanligaste orsaken bland de som tackar nej är att de vet att de inte kommer att hinna just då. Det förutsätter ändå att de skriver ett manus som kommer att bollas fram och tillbaka, de ska boka in tid för inspelning och förbereda sig på olika sätt.”

I årets uppsättning har hon fått med två som tidigare tackat nej, nämligen Arja Saijonmaa och Lill Lindfors.

”De var glada att höra att vårt program är en halvtimme kortare än SR:s Sommar.”

Det finns ännu namn på önskelistan för framtiden.

”Ja, Linus Torvalds, men han svarar inte ens på mina mejl. Trots att jag försökt upprepade gånger på olika sätt har jag inte lyckats. Men det finns flera exempel som visar att det lönar sig att inte ge upp. Robert Helenius försökte jag få med länge och i fjol lyckades det.”

Efter en titt på listan över Ålands Radios 35 sommarpratare kan man konstatera att gardet till största delen är okänt för en som inte har stenkoll på Åland.

”Vi har tagit emot ovanligt många tips från våra lyssnare i år. En del pratare är okända också för oss, men det är viktigt att varje sommarpratare har en intressant historia att berätta”, säger Josefina Jansson, producent på Ålands Radio.

Till skillnad från Yle Vega sänder Ålands Radio sina sommarprat direkt. Det sätter igång fjärilar i magen hos många pratare, men ger dem också en möjlighet att vara dagsaktuella.

”Jag föredrar direktsändning som på Åland, där man tar med sig en trave skivor och aktuella ämnen. Det är svårt att vara aktuell när programmet är inspelat månader på förhand”, säger Staffan Bruun, som tidigare sommarpratat i Ålands Radio och i år premiärpratar i Yle Vega.

Han kommer att berätta om hur han blev journalist, om hur han kom till Hufvudstadsbladet och hur han lämnade samma tidning.

”Jag tar också upp Finlands flyktingpolitik och hur vi låter bli att ta vårt ansvar. Det blir både anekdoter och allvar”, lovar Bruun.