Journalisten

Matar morgondagens murvlar

Samtidigt som journalistiken genomgår sin omvälvning står Soc&kom inför en generationsväxling. Det kommer att bli mer kommunikation och mindre journalistik.

Journalisterna är en krympande skara, åtminstone de som arbetar på en redaktion med en fast månadslön. Mellan åren 2010 och 2020 beräknas de fasta arbetsplatserna på redaktionerna i Finland ha halverats.

Så hur länge kommer det att utexamineras tjugo–trettio nya journalister per år i Svenskfinland?

”Så länge det finns finlandssvenska medier har vi en plikt att utbilda journalister för deras behov. Ingen vet exakt hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut, men god journalistik kommer nog att behövas också i framtiden”, säger Klas Backholm, biträdande professor på Svenska social- och kommunalhögskolan sedan augusti.

Han har själv studerat utvecklingspsykologi med journalistik som biämne på Åbo Akademi i Vasa och 2012 disputerade han med en avhandling som handlade om hur journalister mår efter att ha rapporterat från kriser. Det redaktionella grovjobbet har han uträttat på Vasabladet, Radio Vega i Vasa och Radio Extrem i Helsingfors.

”Det är snart tio år sedan jag arbetade på redaktionsgolvet. Konkurrensen om arbetsplatserna har hårdnat sedan dess, men redan då var uppsägningar en del av vardagen inom mediebranschen.”

 

På senare år har det också skett en viss deprofessionalisering inom journalistkåren. Reportrar fotar, filmar och klipper. Skrivande journalister poddar, medan etermediejournalister bloggar. Den traditionella balansen mellan specialisering och bredd blir ännu svårare med ny teknik och nya genrer.

”Det är viktigt att vi ger en utbildning i det journalistiska hantverket. Dit hör förmåga att ställa frågor, skriva olika sorters texter och att ha etiska regler och källkritik i ryggraden.”

En del av dagstidningsjournalisterna har gått över till native advertising och hopp mellan informatörsjobb och journalistjobb höjer inte längre några ögonbryn. På Soc&kom håller man nu på att inför nästa höst bredda kursutbudet för att möta efterfrågan från kommunikationsbranschen.

”Det är en sektor vi ska måna om. För närvarande har vi inte den kompetensen på svenska inom Helsingfors universitet, men nu när en del av personalen står inför pensioneringar skulle det vara angeläget att stärka kommunikationsdelen av vår verksamhet”, säger Tom Moring, professor på Soc&kom. Han kommer själv att gå i pension i augusti 2017, men fortsätta att forska om journalistik på minoritetsspråk.

Själv lockades han in i journalistyrket via sitt samhällsengagemang. Han började karriären inom journalistik som volontär på Nya Pressen och inledde studier på Soc&kom 1970.

”Då fanns det ett utbrett, starkt patos för att allmänheten har rätt att veta vad som händer i deras samhälle. På senare tid har engagemanget mer och mer kommit att kretsa kring hur vi ska kunna upprätthålla en vardag på svenska när medierna får allt hårdare konkurrens från finska och engelska.”

Även om journalistiken än så länge spelar första fiol på Soc&koms journalistutbildning ser Moring en samhällsnytta också i att offentliga aktörer och tredje sektorn har proffsiga kommunikatörer att  tillgå.

”Visst är det viktigt att exempelvis Röda korset kan kommunicera effektivt i kriser och att kommuner på ett tydligt sätt kan informera  sina medborgare om aktuella  frågor.”

Även kollegan Backholm ser ett behov av att erbjuda mer utbildning i kommunikation. Det är där som efterfrågan ökar, medan den sjunker inom journalistiken.

”Grundprinciperna för informatörsjobb och journalistjobb är olika men det är nödvändigt att en informatör förstår journalistik och tvärtom. Om drivkraften i det egna arbetet är att söka sanningen måste man allvarligt fundera på om man kan arbeta med informatörsuppdrag”, säger Backholm.

 

En som gått mot strömmen är Janne Silfverberg. Efter 15 år som informatör inom försäkringsbranschen blev han uppsagd efter samarbetsförhandlingar. Nu studerar han andra året på Soc&kom och siktar på att bli journalist med ekonomi, webb och data som specialområden.

”När konkurrensen om arbetsplatserna blir allt hårdare är det en fördel om man är insatt i ett visst område, till exempel i finansbranschen, och vet hur det funkar upp till högsta nivå.”

Han är mer än 20 år äldre än de flesta av kurskompisarna och ser en tydlig generationsklyfta.

”En sak som förvånat mig sedan jag börjat studera här och varit ute på praktik på redaktioner är att många av de unga blivande journalisterna saknar det kritiska journalistiska tankesättet. Många av dem skriver hellre trevliga reportage än ställer de obekväma frågorna”, säger Silfverberg.

Moring tycker inte att de unga saknar det samhällsengagemang eller den allmänbildning som brukar anses oumbärlig för journalister, men han medger att många har stora vita fläckar på sina mediekartor.

”Det är inget lätt möte mellan den traditionella journalistiken och de ungas intressevärld. För dem är papperstidningar främmande, men de har lärt sig att söka information på andra sätt och är mycket intresserade av sin omvärld och av värdediskussioner. De har höga krav på undervisningen och skulle inte godkänna den undervisning som jag fick på 1970-talet.”

Han tycker att den gamla stammen av journalister fortfarande har en viktig uppgift i att fostra unga på redaktionerna i kritiskt journalistiskt tänkande, men samtidigt bör de passa sig för att bromsa den tekniska utvecklingen.

”Det har funnits en vi vet bäst-attityd hos tidningshusen, både inom ledning och på redaktionerna. Man har haft en illusion om att man gör digital journalistik, men hittills har vi inte kunnat se något sug hos de unga att använda exempelvis Hbl digitalt.”

 

För att hänga med i den tekniska medieutvecklingen har Soc&kom skapat ett nära samarbete med yrkeshögskolan Arcada.

”Min idealbild är att vi snart får vår journalistutbildning och Arcadas mediekulturutbildning under samma tak. Vi har redan skapat innovationer tillsammans, men det uppstår alltid friktion när man tillhör olika organisationer”, säger Moring.

Han efterlyser också en tydligare profilering från Åbo Akademi när det gäller medieutbildningen i Vasa.

”Jag tycker det är helt legitimt att det finns två medieutbildningar i Svenskfinland, men det borde göras en samordning så att vi inte gör samma saker här och i Vasa. 

Det gjordes ett försök för snart tio år sedan, men efter sista mötet gick alla hem och fortsatte som förr.”

En av de profileringar som Soc&kom riktat in sig på handlar om robotjournalistik. Moring hänvisar igen till minoritetsmediernas utmaningar. Den som har en liten kommersiell marknad måste ligga i framkant för att klara sig. 

”Robotjournalistiken kan åstadkomma mikroinformation från händelser som berör endast en liten grupp människor, om det så handlar om bevakning av fullmäktigemöten eller matchrapportering till fotbollsföräldrar. Robotjournalistiken kan uppfylla en av journalistikens viktigaste uppgifter, nämligen att ge en grund för människors vardagsliv och den uttömmer inte heller journalisternas roll att analysera skeenden.”