Journalisten

Såld till lägst bjudande

Utan respekt förlorar mediebolagen snabbt sina medarbetare, skriver Magnus Londen.

I slutet av januari rapporterade journalisten.se om hur Bonnier Tidskrifter (BT) kastat fram ett nytt avtalsförslag till sina kära frilansande medarbetare.

Avtalet går i korthet ut på att bolaget nu får ensamrätt till frilansarens text i alla sina varumärken. I dessa 23 ”varumärken” (det kallades förr tidningar) får BT med andra ord både publicera och bearbeta det ursprungliga materialet ”ett obegränsat antal gånger och utan begränsning i tid, geografiskt eller i omfattning”. För detta erbjuder BT tio procent av ursprungsarvodet för varje nypublicering.

BT bjuder även på en fantastisk extra paragraf som säger att allt detta även ska gälla retroaktivt.

Du läste alldeles rätt: Retroaktivt.

Så när frilansare X skriver under avtalet överlåter hen samtidigt alla texter eller bilder som hen publicerat tidigare i någon av BT:s tidningar att användas hur som helst i 23 varumärken i framtiden.

Allt detta fick juristen Olle Wilöf på svenska Journalistförbundet att kommentera på förbundets webbplats:

”Ett riktigt superdåligt avtal. Ett extremfall bland fulavtalen, skulle man kunna säga.”

 

I Finland pågår motsvarande process, kanske med undantag för det retroaktiva. Sanoma har sedan länge tvingat sina frilansare på knä och nu är bland annat Viestilehdet Oy (Maaseudun Tulevaisuus) på gång.

Avtalet har samma ultraliberala paragrafer: du ger över alla rättigheter till ditt eget verk, allt du producerar kan användas i andra tidningar. Det du skrivit, eller dina bilder, kan fritt redigeras och ändras och därefter publiceras i andra tidningar utan att du får vetskap om det.

Det här betyder också att den du intervjuar inte kan veta var intervjun sist och slutligen publiceras. Som kronan på verket uppger Viestilehdet Oy att avtalet inte är förhandlingsbart.

 

Mediebolagen är uppenbarligen flockdjur där eget tänk är okänt, för också KSF Media håller just nu på med samma nya visa.

Enligt ett avtalsförslag som Journalisten fått uppgifter om kräver KSF Media att frilansare ger över alla sina rättigheter, så att texterna kan publiceras i vilket varumärke som helst inom koncernen. En kolumn i Hbl kan med andra ord fritt ändras (av KSF Media) och nypubliceras till exempel i Konstsamfundets publikation, Konstsam. Ett kåseri i Västis kan copypastas och redigeras om till Forum. Och vice versa.

Självklart kan frilansarens texter användas i marknadsföringen av koncernens publikationer och dessutom ges över till tredje part. Eller för att vara riktigt korrekta ska vi inte tala om ”frilansare” här. KSF Media vill nämligen göra avtal endast med firmor.

 

Som ett svar på Bonnier Tidningars (och andra mediebolags) avtal rasade frilansarna i Sverige. Därför skrev Svenska tecknare, Journalistförbundet, Bildleverantörernas Förening och Svenska Fotografers Förbund en sansad men bestämd debattartikel i Dagens Media (26.1). I artikeln finns många viktiga poänger som alla mediebolag nu borde fundera riktigt, riktigt, noga på:

”Att anlita en frilansare är att ingå ett affärsavtal och sådana måste ingås med respekt. Moderna affärsavtal kan inte bygga på att den starkare parten försöker påtvinga den svagare oskäliga villkor.”

Respekt är nyckelordet här. Utan respekt förlorar mediebolagen snabbt sina medarbetare. Ändå ska väl någon fortfarande fylla också apparna och varumärkena med journalistiskt innehåll?

Eller ska juristerna och deras uppdragsgivare fixa också det?

RÄTTELSE

Tidningen Forum för ekonomi och teknik ingår inte i KSF Media, även om dess ägare Konstsamfundet nog är majoritetsägare också i Forum. Det här innebär att Forum inte berörs av det nya frilanskontraktet som KSF Media erbjuder sina frilansare.

Journalistens redaktion